Årsberättelse 2007

Försörjningsberedskapscentralens verksamhet styrs av statsrådets beslut om målen med försörjningsberedskapen samt de resultatavtal, som årligen uppgörs med handels- och industriministeriet. De viktigaste medlen för försörjningsberedskapens utveckling och upprätthållande är lagstiftningsåtgärder, beredskap och beredskapsplanering, olika slag av beredskapsarrangemang och finansiering av dessa samt internationella avtal.

Inom verksamheten framträdde mest en år 2006 beredd framställning om en sammanslagning av Försörjningsberedskapscentralen och försvarsekonomiska planeringskommissionen (FEP). Enligt framställningen skulle Försörjningsberedskapscentralen överta ansvaret för alla FEP:s ikraftvarande beredskapsplaner och avtal som uppgjorts med näringslivet, de sk. poolavtalen samt övriga av FEP grundade kommissioner och arbetsgrupper. Vid Försörjningsberedskapscentralen skulle grundas ett nytt organ liknande ett förvaltningsråd, försörjningsberedskapsrådet, vilket skulle koncentrera sig på centrala aktörer, uppföljning av försörjningsberedskapen och framförandet av nödvändiga åtgärder. Till övriga delar skulle förvaltningen ordnas så, att i stället för direktionen skulle komma en styrelse och i stället för överdirektören en verkställande direktör. Den år 1960 stiftade lagen om försvarsekonomiska planeringskommissionen skulle upphävas, men kärnverksamheten skulle fortsätta, dvs. samverkan mellan näringslivet och den offentliga sektorn gällande beredskapen och beredskapsplaneringen. Regeringens proposition till riksdagen avgavs vid slutet av året och utskottsbehandlingen vidtog i februari 2008. Lagstiftningen är avsedd att träda i kraft 1.7.2008.

Inom kretsen för FEP och Försörjningsberedskapscentralen utarbetades under året ett förslag till statsrådets nya mål för försörjningsberedskapen. Det har visat sig nödvändigt på grund av den snabba teknologiska och ekonomiska utvecklingen och förändringen av hotbilderna att förnya målen med 5-6 års mellanrum. Gällande statsrådsbeslut är från år 2002. Förslaget till nya mål avlämnades till arbets- och näringsministeriet i november 2007. Förslaget går vidare till statsrådsbehandling efter remissronden och ett nytt beslut om försörjningsberedskapsmålen torde fattas före sommaren.

Energifrågorna accentuerades också under verksamhetsåret 2008. För att säkerställa elproduktionen under en period av toppkonsumtion t.ex. vid hård köld stiftades effektreservlagen, med kraft av vilken upprätthölls ett beredskapsläge med en reservkapacitet på c. 600 MW. I kraft trädde också lagstiftning om skyddsupplag för bränntorv, med stöd av vilken Försörjningsberedskapscentralen ingick med torvproducenterna totalt 7 avtal till ett energivärde på 10 TWh. Detta motsvarar c. ett halvårs torvbruk i energiproduktionen. Finlands och Estlands elnät kopplades ihop med en 350 MW: s överföringskabel. El strömmade i allmänhet från Estland till Finland under hela året. Elnettoimporten från Ryssland, Sverige och Estland varierade under året mellan c. 2000-3000 MW, vilket bör anses som ett stort importberoende jämfört med övriga EU-länder. Försörjningsberedskapscentralen har ansett detta som en onödig risktagning och understrukit insatser för en egen elproduktionskapacitet.

Den sedan länge pågående utflaggningen av skeppstonnage kunde inte vändas i en tjänligare riktning. Vanhanens andra regering förband sig kraftfullt att förverkliga sådana i EU:s sjöfartspolitik ingående åtgärder, med vilka man skulle kunna garantera likvärdiga konkurrensförhållanden för rederinäringen som i andra EU-länder. Förverkligandet av åtgärderna uppsköts dock till år 2008.

Inom EU:s gemensamma lantbrukspolitik lyckades man bibehålla sådana nationella arrangemang, att jordbruksproduktionen kunde fortsätta störningsfritt. Kommissionens beslut om nedskärning av EU:s sockerproduktion ledde dock till en begränsning av Finlands produktion trots att det inte förekommer överproduktion i vårt land i förhållande till konsumtionen.

Beredskap mot nätanfall och dataintrång utvidgades kännbart. Försörjningsberedskapscentralen ingick ett avtal gällande uppköpsservice med Kommunikationsverket för att kunna öka utbudet av informationsskyddstjänster speciellt åt företag, som är viktiga för att hålla samhället i gång, de sk. försörjningsberedskapskritiska aktörerna.

Ett serverhotell på hög säkerhetsnivå inom Försörjningsberedskapscentralen startade sin verksamhet i början av året. Under året ingicks tio avtal för att trygga informationssystem som är kritiska för samhället.

Försörjningsberedskapscentralen förrättar många handelsaktioner, speciellt för att omsätta spannmåls- och oljeupplagen. Alla transaktioner konkurrensutsätts så att alla marknadsparter behandlas likvärdigt. Gentemot Försörjningsberedskapscentralen väcktes talan gällande anskaffningen av säkerhetsupplagstjänster. Marknadsdomstolen lämnade huvudfrågan outredd och konstaterade att för statens säkerhetsupplags vidkommande tillämpas inte anskaffningslagen, eftersom till saken hör konfidentiella aspekter och viktiga skyddsfördelar för riket. Marknadsdomstolens beslut fick laga kraft. Påföljderna för Försörjningsberedskapscentralens verksamhet av den nya anskaffningslagen som trädde ikraft sommaren 2007 analyserades noggrant. Den nya anskaffningslagen samt det under beredning varande direktivet och den inhemska lagen om skydds- och försvarsanskaffningar orsakar förändringar i Försörjningsberedskapscentralens verksamhetsmönster.

Försörjningsberedskapscentralens redovisningsresultat steg till 44 milj. euro, vilket var över två gånger större än det budgeterade. Försäljningspriserna var märkbart högre än de budgeterade. Alla verksamhetskostnader varuinköpen medräknade var 83 milj. euro. Största kostnadsposter efter varuinköpen var upplagskostnaderna på c. 13 milj. euro, upplagsbistånd för läkemedel c. 7 milj. euro och infrastrukturkostnaderna c. 5 milj. euro.

Det livliga internationella samarbetet fortsatte tillsammans med och inom ramen för de nordiska länderna, EU, den internationella energiorganisationen IEA och Natos fredspartnerprogram. Verkställandet av försörjningssäkerhetsavtalet mellan Finland och Norge startade och med Sverige kom man överens om att förnya avtalet från 1992. Den politiska processen för förverkligande av det direktivförslag, som skall gälla för EU:s kritiska infrastruktur, fortsatte bl.a. genom att bestämma kriterier för central infrastruktur på områden såsom energi-, datatrafik- och transportlogistik.

Ladda ned PDF-filFilens storlek 1675 Kb