|
|
|
 |
| Hem > Internationellt samarbete > |
|
|
Grundandet av de europeiska gemenskaperna innehöll starka säkerhetspolitiska grundincitament. Grundandet av kol- och stålunionen 1951 och den europeiska ekonomiska gemenskapens grundfördrag, Romfördraget från år 1957, strävade efter att trygga freden och förebygga kriser genom ekonomisk integration.
Försörjningsberedskapen hör inte som helhet till gemenskapslagstiftningen men sektorspecifika direktiv finnsGrunden för EU:s verksamhet är en gemenskapslagstiftning som är bindande för medlemsländerna och regeringssamarbetet. Ärenden som berör försörjningsberedskap står tills vidare som helhet utanför gemenskapslagstiftningen, fastän EU:s strategiska linjedragningar lyfter fram vikten av denna verksamhet. Speciellt inom energibranschen har det trots detta skapats förpliktande direktiv bl.a. angående upplagring av olja, vars förpliktelser alla medlemsländer måste införa i sin nationella lagstiftning. Även direktiv angående försörjningsberedskapen på elmarknaderna och kapacitetstillräckligheten har antagits, vilka skall implementeras i finländsk lagstiftning inom år 2005.Planer för att främja försörjningsberedskapen finns inom vissa centrala avdelningar i EU-kommissionen. Ett sådant område är hälsovården, inom vilken man har lyft fram gemensamma åtgärder mot biologiska, kemiska och radiologiska hot (CBR). Informationssystemens funktionsduglighet och informationssäkerhet har accentuerats och gemensamma åtaganden skulle behövas för att bygga upp försörjningsberedskapen inom detta ytterst kritiska område. Inom området för försvarsindustrin har en anskaffningsmyndighet inrättats, vars uppgift även skall vara att med tiden utveckla gängse metoder för att trygga medlemsländernas tillgång till försvarsmateriel. Finland initierade år 2000 ett samarbete för att främja gemensam försörjningsberedskap inom EUNär Finland år 1995 anslöt sig till EU fäste man uppmärksamhet vid utvecklandet av en gemensam försörjningsberedskapsverksamhet. Det föll sig naturligt att försörjningsberedskap skulle vara en del av EU:s kompetensområde, eftersom det hänger så tätt ihop med hur väl den interna marknaden fungerar vid olika störningar, speciellt i de små gränsregionerna. Finland förberedde inför europarådets möte i Nice år 2000 ett initiativ om utvecklandet av försörjningsberedskapsdimensionen. Europarådet godkände förslaget så, att kommissionen fick till uppdrag (48 §) att tillsammans med rådets sekretariat göra en detaljerad utredning om försörjningsberedskap i EU och identifiera möjligheter till samarbete inom området.Kommissionen publicerade ett arbetsdokument SEC (2002) 243 i saken, i vilket behandlas rådande läge inom försörjningsberedskap på EU-nivå. Rapporten innehöll dock inga åtgärdsförslag. Handels- och industriministeriet startade år 2003 tillsammans med Försörjningsberedskapscentralen en utredning för att uppdatera det finska initiativet och beakta utvecklingen som skett efter toppmötet i Nice. Utredningen färdigställdes i slutet av år 2004 och år 2005 skall man besluta om vilka åtgärder som skall tas. Utvecklandet av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik inom ramen för den nya grundlagen ger goda förutsättningar för denna verksamhet |
Avtal, som träffats senare, har efter hand lett till grundandet av Europeiska unionen, den ekonomiska och monetära unionen, skapandet av den inre marknaden och utvecklandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. EU har utvidgats till en gemenskap på 25 länder, och har lagt fram en ny grundlag för medlemsländerna att godkänna. Meningen är att grundlagen skall ratificeras senast under år 2006. 