Internationellt samarbete är en central del av säkrandet av den nationella försörjningsberedskapen. Detta är en naturlig följd av den ökade internationella öppenheten och näringslivets gränsöverskridande kontaktnätverk.
Den nordatlantiska fördragsorganisationen Nato har en bred civilsektor.
Kommittéer bestående av nationella representanter planerar nyttjandet
av civilresurser i Natos verksamhet. Verksamheten koncentrerar sig på
land-, sjö- och lufttransporter, telekommunikation, industriproduktion,
medicinalförsörjning, miljöärenden, livsmedelsförsörjning och jordbruk.
Grunden för EU:s verksamhet är en gemenskapslagstiftning som är
bindande för medlemsländerna och regeringssamarbetet. Ärenden som berör
försörjningsberedskap står tills vidare som helhet utanför
gemenskapslagstiftningen, fastän EU:s strategiska linjedragningar
lyfter fram vikten av denna verksamhet.
Avtalet om det internationella energiprogrammet (IEP-avtalet) innehåller landsspecifika förpliktelser att upprätthålla lager av oljeprodukter motsvarande 90 dagars nettoimport.
Mellan de nordiska länderna har det slutits avtal om myndighetssamarbete inom brancherna för försvarsmateriel, krisspecifika läkemedel samt inom elbranchen.
EU:s upplagringsförpliktelser kan även uppfyllas genom upplagring i ett annat medlemsland. Detta förutsätter ett bilateralt avtal för att förverkliga avtalsförpliktelserna.
