Generellt avses med försörjningsberedskap upprätthållandet av sådana samhälleliga basfunktioner som i störningssituationer och undantagsförhållanden är nödvändiga för befolkningens livsförutsättningar, samhällets funktionsduglighet och säkerhet samt de materiella förutsättningarna för landets försvar.
För försörjningsbereskapen är det relevanta inte orsakerna till kriser eller störningar, utan de konsekvenser dessa kan ha för de ekonomiska kärnfunktionerna.
Hot om uppstår utanför ekonomin konkretiseras bl.a. som störningar i den internationella handeln. Orsakerna till dessa störningar kan vara mångfaldiga.
Läs mera
Statsrådet har uppställt målen för försörjningsberedskapen.
Enligt statsrådets beslut om målen med försörjningsberedskapen dimensioneras målen så, att befolkningens levnadsmöjligheter, sådana funktioner som är nödvändiga för samhället och sådan produktion som stöder försvaret inte äventyras (basservicenivå).
Läs mera
I Finland har de olika myndigheterna byggt upp sin beresdkapsnivå så att de kan fortsätta och intensifiera sin verksamhet också under svåra förhållanden.
Läs mera
I grund och botten är försörjningsberedskap en naturlig nationalekonomisk egenskap. Ifall ekonomin är balanserad och konkurrenskraftig är basen för försörjningsberedskapen stark. Om ekonomin däremot är svag kan försörjningsberedskapen på lång sikt inte upprätthållas.
Läs mera
I Finland har partnerskapet mellan den offentliga och privata sektorn långa traditioner. Positiva erfarenheter av detta uppstod redan på 1920- och 30-talen.
År 1955 grundades försvarsekonomiska planeringskommissionen (FEP), vilken är en samarbets- och sakkunnigorganisation mellan myndigheterna och näringslivet och täcker samhällets viktigaste områden.
Läs mera